Hon kämpar troget med sitt legoarbete på Söderhamns Dagliga Verksamheter (SDV) och träffar sin "Micke" när det passar. Micke bor i en satellitlägenhet intill gruppbostaden och han medverkar i SDV:s teateruppsättning Guldkornen! 
Jag har inte förstått varför Anna inte vill medverka i teateruppsättningen. 
Hon vill inte heller gå och se någon föreställning.

Anna utanför sin nya lägenhet

- Butten! I dag bjuder jag dig på mat! 
- Tack, det skall bli gott.
- OK, ge mig pengar!

Då jag inte kan ta tillbaka pengar som jag lämnar till Anna växlar jag snabbt 500-kronorssedeln och ger henne 200 kr. Det räcker både till mat och godis tänkte jag. Anna beställer en maträtt till sig själv för 199 kr! Jag avstår från maten och beställer enbart en kopp kaffe för att sedan ge Anna ytterligare 50 kr till godis.

Mätt och belåten somnar Anna i bilen på väg hem och jag var mycket imponerad över det sätt som hon försökte ta tillbaka kontrollen över sina pengar.

Lunch á 199 kr

Varje dag promenerar Anna till och från sitt arbete. Det finns alltid medföljande personal från boende och från dagliga verksamheten. Det är bra för hennes hälsa att hon gör dessa dagliga promenader, för det är svårt att få henne att gå ut på fritiden. Då vill hon helst bara äta, sjunga och dansa.

Sen årsskiftet är hennes telefon inkopplad igen. På prov, för att se om hon lättare kan hantera telefonen utan att det blir tvång av det. Tvånget bestod förr i, att ringa Micke, Anders och gruppbostaden ca 10-20 gånger/dag, vilket gjorde att pojkarna höll på att bli "tokiga" på henne. Än så länge verkar det fungera bra. Det är bara till gruppbostaden hon ringer någon gång under dagen.

Under sommaren och hösten har det hänt flera gånger att Micke ringt upp och sagt att Anna är lessen och vill prata med mig. När hon tar luren så bara tjuter hon och bölar att hon längtar efter mig. Jag säger att jag kan komma till henne med en gång, men det vill hon inte, "- Jamen du längtar ju efter mig, vad menar du då?" "Du får inte komma" gråter hon . Jag förstår ingenting. Så där höll det på under lång tid. Allt verkar lugnt och hon är varken glad eller lessen när jag besöker henne. Jag frågar personalen om vad de tror om detta beteende. Tillsammans tror jag att vi löste det:

Mickes mamma dog för ett par år sedan. Han är under perioder jättelessen och tänker/längtar efter henne. Då får Anna vara den som tröstar och tar hand om honom. Men sen vill Anna ha tröst och lite mer omtanke av honom, det är då HON gråter och längtar, efter mig, men det är ju bara det att jag lever och kan komma precis när som helst och då skulle det bli fel. Jag får inte komma till henne för hon håller på att tränar inför min död och döda människor dyker bara inte upp som gumman i lådan! Nu för tiden när hon ringer, säger hon att hon längtar efter mig och är hon sällan lessen. Jag svarar henne att det är väl skönt att ha någon att längta efter och du bestämmer när vi ska ses! Då är hon nöjd och vi kan prata vidare om annat.

Anna älskar vin, precis som sin mamma. Men det är bara det att hon inte ska dricka vin då hon har starka mediciner och dessutom kan få kramper efteråt. Så när hon kommer hit har jag alltid en egen flaska åt henne, som är alkoholfri. Hon är skitlycklig – Tänk att jag får en egen flaska! Men hon tar sällan mer än ett glas. Det tycker jag är bra gjort.

Anna har blivit mer och mer harmonisk under åren som gått. Detta gör att hon har lättare att följa med på de aktiviteter som anordnas av boendet. Hon åker gärna med på fika utflykter, till kolonistugan och grillar korv, badutflykter, dans, restaurangbesök m.m.

I somras var hon på resa till Åland. Dit vill hon åka varje år, dels älskar hon att åka "storbåten" men också att få ett välbehövligt miljöombyte tillsammans med både personalen och sina medboende. Dom gör aktiviteter som passar alla och som blir trevliga minnen. Varje vår planerar Anna och personalen tillsammans vad som är möjligt att genomföra under året. Det jag kan tycka är tråkigt är att just under sommarmånaderna juni- juli blir det sällan någonting för då har personalen semester och de boende får vänta till mitten –slutet av augusti innan någon resa går att genomföra.

I år försökte jag att ställa in julen. Varken Anna eller någon annan i familjen gillade det förslaget. Anna förklarade –Men skärp dig morsan! Klart man ska ha julklappar och god mat! Kom igen nu! Så det var bara att köra på som tidigare… suck…

mamma Anneli

[ 2008 ]

När jag träffade Anna på 80-talet indelade hon året  i två höjdpunkter, som efter hand har utökats till tre:

1. Födelsedagen
2. Julafton
3. Strömmingsleken

Strömmingsleken är ett i augusti årligen återkommande jippo och som regel helgen innan skolstarten. Jag kallar det för jippo, då man på 90-talet träffades i stadsparken och åt surströmming under trevliga former. Nu mer är det ett enda stort tivoli. Ja, så många gungor och karuseller som kan rymmas på kommunens gamla busstorg. Klicka här, för en härlig kommentar!

Födelsedagen

Varje födelsedag kommer Annas syskon och gratulerar.

Strömmingsleken

Åka karusell är lika roligt vid 36 års ålder som i tonåren! Märkligt är, att karusellen snurrar jättefort och Anna har full kontroll var jag befinner mig med kameran i publikhavet!

Juletid

När jag ringde och frågade Anna vad hon önskade sig i julklapp, svarade hon:

- det är hemligt!

Det blev en engångskamera.

Ombonat med gran, 7-8  julrosor och pojkvän i soffan.

Med en engångskamera blir Micke första modellen.